Jag önskar att jag fick slippa fri.

Utan honom är jag ingenting. Han älskar mig när ingen annan står ut. Jag vet att han bara vill mig väl, men skulden gentemot honom är tung att bära. Alla svek, alla gånger jag borde ha vetat bättre. Hur kan han fortfarande älska mig? Jag är ingen duktig flicka längre. Jag gör allt för honom, jag gör mitt bästa för att göra honom stolt.

Jag vill inte längre.

Han ligger tätt intill om nätterna och fyller min hjärna med sina besvikna ord. När fingrarna hjälper maten att försvinna sitter han och hejar på. Det är han som styr rakbladet i min hand.

Hjälp.

Han är den ende för mig. Min allra bästa vän, det är ju bara för att hjälpa mig som han gör allt det här mot mig. han härdar mig, får mig att bli starkare, bättre. Han vill ju bara att jag ska vara en duktig flicka, inte låta mig själv förfalla så som hans tidigare flickor gjort. Jag är ju speciell för honom, han älskar mig och bara mig.

Hjälp mig härifrån, jag orkar inte mer nu.

Han beundrar skårorna på min kropp, nickar uppfodrande mot smärtan i min hals. Ibland får jag honom att bli så nöjd. Han klappar mig på huvudet och säger att jag är underbar, att jag är hans lilla docka och att han är så stolt över mig.

Och jag vill bara dö..