Jolly good christmas

Han har varit tyst nu ett par dagar. Rösten i mitt huvud. Jag har kunnat äta tillsammans med mina vänner utan att känna den mörka ångesten. Men vapenvilan råder sällan länge och nu är han tillbaka. Berättar för mig hur äcklig jag är. Att jag borde ha låtit bli, ser jag inte vad all den maten har gjort med min kropp? Jag är förstörd igen. Alla tror att det är bra nu, eller inte bra kanske, men definitivt så tror dom att det är bättre. Det är det inte. Allt jag kan tänka på idag är all den förädiska julmaten. Jag klarar det inte. Han säger att jag inte får. Men hur ska jag kunna vara en god dotter och en väluppfostrad gäst om jag inte äter? Varifrån ska jag få orken att tackla alla frågor och kommentarer. Hur ska jag orka?

I huvudet hör jag hur han försöker locka mig att låta bli. Han bjuder på sagor om hur vacker jag kan bli om jag bara inte äter. Hur jag kommer att kunna älska mig själv igen. Han korrupterar mina tankar. Han får mig att tro att det han säger verkligen är sant. Jag vill inte äta, jag vill bli vacker igen.

Julen må vara en underbar tid, men för oss med ätstörningar och depressioner är det den värsta tiden på året.