Om ni hade haft en hund och veterinären tittar på er med totalt allvar i blicken och säger att er hund, er ögonsten, den ni älskar mest i hela världen, har ont dygnets alla timmar, skulle ni då inte vara barmhärtiga nog att låta den få somna in? Inte skulle ni vara själviska nog att låta hunden fortsätta leva och ha så fruktansvärt ont, lida så obeskrivligt mycket? Ni skulle släppa taget. Ni skulle fortsätta älska er hund för alltid, men ni skulle låta honom/henne slippa lida mer. Eller hur?
Jag är er hund.
Släpp taget. Jag älskar er. Glöm mig aldrig. Klandra mig inte. Jag led och ni var barmhärtiga nog att låta mig slippa ur mitt lidande.
Saturday, January 05, 2008
Barmhärtighet är en dygd
klockan 10:23 PM
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
0 kommentarer:
Post a Comment