Moments in time

Har du någon gång fantiserat om att hoppa från taket på en väldigt, väldigt hög byggnad? Jag har. Har du någonsin funderat på att skaffa en pistol, hålla mynningen tätt intill sidan av ditt huvud, låta ditt finger sakta krama avtryckaren och sen bara göra den där lilla snabba rörelsen som får en kula att fara med extremt hög hastighet, rätt in i ditt huvud, rakt in i hjärnan, göra ett stort hål i motsatt sida av ditt huvud och dränka golvet med blod och hjärnsubstans? Jag har. Har du någon gång tänkt tanken på att knyta en snara, hänga upp den över en bjälke i stallet, trä snaran över huvududet, lägga den tillrätta kring din hals. Att känna doften av hö och häst precis innan du sparkar undan pallen du står på? Jag har. Har du någonsin funderat på att ställa dig på en tågräls och bara vänta. Vänta tills där kommer ett tåg i sådan hög hastighet att när det träffar dig får din kropp att ändra form till en stor blödande massa? Jag har. Har du fantiserat om att leta upp alla tabletter du kan hitta, lägga dom i din hand och svälja ner med en flaska vatten och sedan bara lägga dig i sängen och vänta på att somna in? Jag har.

Mår jag bra? Absolut inte. Skulle jag vilja må bra, skulle jag vilja att alla dom här tankarna försvann? Jag vet inte. Jag orkar inte tänka på så mycket annat just nu. Allt jag vill är att lugnet ska infinna sig. Att jag ska få andas fritt igen. Slippa den tryckande, kvävande ångesten som förlamar min kropp och får mig att ligga gråtandes i en hög på golvet. På måndag ska jag be om hjälp. Jag ska berätta än en gång vad som pågår i mitt huvud. Vad mina tankar består av. Jag vill ha hjälp. Snälla.