Tysta tårar faller
när nattens mörker ligger tungt
över själ och hjärta
kärleken är stor
men störst är sorgen.

En kniv i mitt hjärta
ett rakblad mot min arm
blodet flyter
sakta sakta
små steg mot friheten
där stjärnorna alltid lyser.

Minns du mig än
flickan du sa dig älska
var alla ord tomma
beviset av ditt svek
gå inte
jag är ju här.

Regnet faller
tårarna spolas bort
tomheten finns kvar
bränner som eld
bara smärtan kvar
blodet som rinner längs min arm.

Jag är borta nu
jag dog
dog av svek och brustna löften
du är fortfarande kvar
leverutan mig
känner du dig ensam.

Tänker du på mig än
har minnet av mig bleknat
är flickan du sa dig älska glömd
in i döden älskade hon dig
alltid älskade hon dig
älska henne nu.