Änglar borde inte gråta.
Dom borde inte ligga i en blödande hög på golvet,
inte leva på tabletter
eller ha ångesten som enda vän.
Deras vingar borde inte ha förvandlats till trasiga blödande klumpar.

Änglar ska inte önska att dom fick dö.
Deras öron borde inte få höra lögner
eller alla dessa falska ord.
Deras fingrar ska inte behöva formas till klor,
när paniken stiger inombords.

Änglar ska inte behöva slåss mot matmonster
eller behöva svälta sig själva.
Dom borde inte åka ambulans
eller matas med aktivt kol.
Droppnålar skulle inte fått lov att sarga deras ömtåliga hud.
Inte heller skulle dom på darriga och svaga kattungeben,
behöva be om hjälp till toaletten.

Änglar ska inte behöva vara rädda för de ensamma mörka nätterna.
Deras hjärtan får inte krossas
och deras armar borde inte få vara randiga av djupa blödande sår.
Dom ska inte veta hur lidande känns
eller veta vad tårar är.
Ord som självmord och intox ska inte få finnas i deras vokabulär.



Änglar ska le leende av tusen stjärnor.
Älska som om dom aldrig blivit sårade.
Änglar ska skratta och vara lyckliga.
Deras vingar ska vara vita som vinterns första snö.



Men verkligheten är ond och sanningen är svart.
Vi lever livet som en enda hatfylld lögn.
Våra vackra änglar dör för sina synders skull
Dom bryts ner och deras själar förstörs.
Dom begravs ensamma i den mörka kalla jorden
och tillslut finns ingen kvar som minns dom.
Ingen kvar som älskade dom.

Så säg inte att jag är en ängel.
Jag vill inte leva så.