Hela jag gör ont. Det gör så ont. Det är svårt och andas och det spänner i kroppen. Min blick är alldeles suddig. Det hugger som knivar. Det känns som om någonting sliter min själ i små, små bitar. Jag trampar på glas. Ångesten måste ut. Jag orkar inte längre. Jag klarar inte av detta. Jag står inte ut. Huvudet pulserar av alla vidriga tankar. Jag hatar giftet som pumpas in i min hjärna. Förorenar allt.

Bort.

Försvinn.

Snälla, snälla, lämna mig ifred.

Jag ger upp nu, jag kommer aldrig att bli frisk. Jag blir bara sjukare och sjukare och allt gör så ont. Jag vill inte vara den jag är, jag vill inte vara någonting.

Det är meningen att jag ska bli bättre. Varför hjälper ingenting?

Jag vill inte ha ont längre. Jag står inte ut!

Finns det ingen framtid för mig?

Jag är rädd.