"Får jag berätta om alla gånger jag har fantiserat om att du har legat hos mig, legat bredvid mig? Nu menar jag inte sex. Jag menar att ligga tätt intill dig - det är det som känns som det allra högsta. Och om alla gånger jag har drömt om att uppleva en natt med dig igen, en sådan natt då allting omkring oss suddas ut eftersom hela världen finns i dina ögon.
Och när sängen svävar upp i luften och ut genom fönstret, när den sveper med oss ut i rymden som en flygande matta med lakanen fladdrande i kanterna, så märker vi det inte ens.Vi blickar upp mot stjärnorna och natten är alldeles för kort för allt som vi vill säga till varann. Vi tittar ner mot den futtiga jorden och försöker föreställa oss alla miljoner människor som ligger i sina sängar och sover, och vi undrar hur dom kan sova när det finns så mycket att hålla sig vaken för. Jag vill aldrig somna mer. Jag vill aldrig bryta förtrollningen.
Men mitt i alltihop kommer det för mig att jag inte får åtrå dig för mycket, för om jag gör det kommer du att försvinna. Men samtidigt som jag uppfinner en sådan obönhörlig naturlag förnimmer jag den del av dig som jag inte kan se och som jag aldrig kommer att få veta någonting om, den del som gömmer sig bakom glansen på samma sätt som den mörka sidan av månen. Kommer den att räcka till, denna intenoghet? Och därför kramar jag dig lite grann för hårt för att inte ramla ner. Det är så långt till marken."


Det var det som hände, du försvann för att jag åtrådde dig för mycket. Du försvann och jag föll, det gjorde ont, så ont. Ibland ser jag dig och då tänker jag att om jag bara hade hållit mig vaken dom nätterna med dig, hade tiden jag fick med dig varat lite, lite längre.

Men ändå vet jag att dom aldrig hade kunnat vara enda tills nu.