Killen med stort K

Tänk om jag hade träffat honom en natt, mannen i mitt liv. Allt hade bara varit så perfekt, liksom ödesbestämt. Det skulle vara han och jag, så uppenbart. Tänk om han sett något i mig som alla andra missat. Han hade kanske kunnat förstå att jag inte går att laga, men kanske hade han kunnat älska mig ändå. Vi hade tillbringat hela natten tillsammans, inget sexuellt, bara vi två, närvarande för varandra.

Sen hade han lämnat mig. Tagit ett plan härifrån, över atlanten.

Tänk om jag sedan lite då och då hade tänkt på honom. Tänkt att han var mannen i mitt liv och undrat varför han försvann ifrån mig. Jag hade på avstånd kärat ner mig så fullkomligt i en illusion av den där killen jag träffade bara för en natt. Jag hade förlorat mig totalt i minnet av honom.

Tänk då om han sedan en dag hade hört av sig. Ett mail blinkar i inkorgen och det är från honom. Inte ett ord från honom på så fruktansvärt lång tid och nu, nu finns han liksom nära igen. Han skriver att han har tänkt på mig och försökt få tag på mig, men jag hade flyttat/bytat nummer/blivit döv/gått med i en sekt. Tänk om han då skriver att han ska fria till sin flicka, någon annan än jag, och att han ber mig önska honom lycka till!

Mannen i mitt liv tänker fria till någon som inte är jag. Jag förlorar honom igen.

Jag hade blivit helt förstörd..