Monday, November 19, 2007

Matmonster

Så fort jag mår dåligt hamnar maten i fokus igen. Jag hatar hur den kontrollerar mitt liv. Ångestmonstret i huvudet ställer för höga krav. Förvrider huvudet på mig. Jag står inte ut med att vara nära någon annan, vill inte att dom ska äcklas av min kropp på samma vis som jag gör. Jag tar ett ofrivilligt avstånd från alla jag bryr mig om.

Jag lider.

Alla negativa tankar och komplexen håller på att kväva mig. Jag vet att det jag gör inte är bra för mig, jag är inte dum. Ingen människa kan leva med ett kaloriintag på under 350 per dag. Jag vet vad jag gör mot min kropp, hur jag skadar mina organ och rubbar alla balanser, men det finns inget jag kan göra. Matkontrollen har mig i sitt grepp igen. Jag sitter fast som i ett skruvstäd. Jag vet att för varje dag som går då jag svälter mig såhär, tar jag ett steg närmre döden.

Jag trodde att jag var på bättringsvägen. Alla trodde det. Hur kommer detta att sluta?

Detta skrämmer mig.

1 kommentarer:

Anonymous said...

Du vet vad som är fel.
Du vet att du kan rycka upp dig.
Du vet att det finns andra vägar att gå för att nå det du vill.
Kärleken väntar på dig, kanske mitt framör dina ögon fast du inte ser den.
Det var en man och en kvinna som gick mot varandra på en gata.
Dom såg varandra, dom kände att det var något speciellt, dom möttes mitt på gatan utan att se på varandra.
När dom passerat så precis samtidig vände dom sig om för att se efter, deras ögon möttes, dom skrattade.
Dom talades vid och menade att det var ödet som fört dom samman, dom bestämde sig för att gå skilda vägar och mötas då ödet ville det igen.
Dagarna gick utan att dom sågs.
Dagarna blev till månader, månaderna blev till år.
Dom träffade någon annan, skaffade familj, åren gick.
En dag på ålderns höst så kom kvinnan gåendes i en sjukhus korridor, hon såg en man komma i motsatt riktning, dom passerade varandra och gick vidare, det var mannen kvinnan träffat för länge sedan.
Om ödet kommer din väg med något bra eller dåligt måste du välja om du vill göra något av det, det är upp till dig om du vill ta tilfället i akt eller låta det passera dig.
Om du vann på lotto skulle du väll inte riva sönder vinsten och räkna med att vinna imorgon igen?
Kärleken väntar på dig här, en varm trygg san kärlek, det är upp till dig om du ser den eller inte.
Kram från din beundrare...