Poängen

"Tänk dig att en kille rusar gatan fram."
"Va?"
"Tänk dig ett en kille rusar gatan fram."
"Jaha, okej."
"Han springer allt han orkar för att hinna med en buss ett par hundra meter längre bort, fastän den redan blinkar att den ska svänga ut igen."
"Okej."
"Den här killen springer så fort han någonsin kan - med vilt viftande armar och småmynt som ramlar ur fickorna."
"Jaha."
"Men när han fortfarande har minst hundrafemtio meter kvar snubblar han över en liten hund som råkar stå ivägen. Han ramlar. Ett misslyckande. Bortkastad möda. Kavajen har fått en reva när han slog emot marken. Där framme har bussen helt ovetande svängt ut och han har missat den."
"Okej."
"Tänk dig nu att killen är du och bussen är poängen. Du har missat poängen!"

Ibland behövs det inte mer än såhär för att jag ska skratta så att jag nästan kiknar. Ibland krävs det så oändligt mycket mer.