Frukost - en daglig kamp

Sitter här med min frukost, 1dl lätt yoghurt och en halv dl nyckelhålsmärkt musli och trots att jag vet att det jag äter knappt är nog för att hålla en sparvunge vid liv kommer ångesten krypande. Det har gått så långt att jag nästan bara kan äta flytande mat, allt annat äcklar mig. Jag känner mig som ett groteskt monster varje gång jag tvingas äta något som behövs tuggas, något som är stekt i fett, eller helt enkelt innehåller för mycket av allt.

Av ren överlevnadsinstingt var jag tvungen att äta en köttbulle och en sked omelett på jobbet igår annars hade jag med största sannolikhet svimmat av där och då. Det värsta är när någon inte förstår mig och mitt "sjuka" beteende. Jag vill inte att ni ska dömma. Jag behöver er förståelse och er kärlek för att kunna bli frisk. Det är inte så lätt för mig heller, det förstår ni väl? Det är ju inte lätta att leva på ett sätt som man svskyr. Inte lätt att tvingas leva i "fel" kropp. Den skulle ju ha varit smal, så är det ju bara.