Kortslutning

Jag får dig att må dåligt säger du, på dåligt humör. När? Jo, när jag klagar på mig själv och när mina ätstörningar kommer så nära dig att du måste se dom. När du inte kan ignorera dom längre får jag dig att bli på dåligt humör och må dåligt. Så hur tror du att det är för mig då? Lever jag något liv med endast solsken och äckliga jävla påfåglar? Nej, det gör jag inte. Jag mår dåligt, mer än du någonsin kan ta till dig och förstå!

Men du får gärna försöka ignorera det, ignorera mig. Jag mår dåligt men du mår sämst, det finns ingen ände på mina brister och fel. Det var väl tur att jag gjorde slut då, så slipper du lida av mitt sällskap. Eller?! Bara gör dig själv en tjänst och tänk över vårt förhållande. Har jag någonsin varit riktigt frisk från mina ätstörningar? Nej det har jag inte. Vad är det då som gör att du stör dig på det så mycket idag?

Är det inte i själva verket mig du stör dig på?

Är det inte i själva verket jag som är jävligt besvärlig.

Det är i själva verket så att du inte förstår mig..