Orka

Inte för att det kommer att göra någon förvånad, men idag mår jag inte alls bra. Det var längesedan jag hade en bra dag. Jag önskar att det kunde hända oftare. Att jag kunde få lov att bara leva och vara glad som alla andra. Istället låser jag in mig i lägenheten, sitter och gråter på sängen och vägrar öppna när någon ringer på dörren. Jag vill ju inte må såhär. Jag vill ju faktiskt vara glad och orka göra saker.

Orka vara något annat än en sur och jobbig tjej som är så totalt besviken på livet att hon har glömt bort hur det känns att skratta. Inte ett sådant skratt jag visar utåt varje dag, utan ett hjärtligt och glatt skratt. Så som jag kunde skratta förr.

Anledningen till att jag inte orkar göra någonting är att jag inte äter särskilt mycket, nästan ingenting alls faktiskt. Jag vet att det är därför, ändå kan jag inte ändra på det. Jag gör det för att nå perfektion. För att tillfredställa ett sjukt ideal. Jag kan inte ändra mig. Det går inte hur gärna jag än vill. Omöjligt.