Jag önskar att det hade regnat. Eller blixtrat och dundrat, det hade passat mitt humör. Inuti mig är det kaos. Varning för ras. Kras. Någonting är fullständigt krossat. Hör ni hur det skramlar? Det är fruktansvärt. Det slog mig nyss att jag är ensam. Jag har inte längre någon vid min sida som stöttar och hjälper. Jag står här ensam. Jag har blivit utbytt och det gör ont. Jag vet att det är fel, att jag får skylla mig själv men det gör faktiskt ont. Ni kan inte ana. Kommer jag att överleva detta eller jag trillar ner död på marken i morgon? Återstår att se. Håll tummarna..
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
0 kommentarer:
Post a Comment