Självömkan

Jag blir mer och mer inåtvänd för varje dag som går. Jag märker dom drastiska förändringarna själv. Jag märker hur jag skrattar och ler i andras sällskap, men det är bara ett spel. Ingenting är på riktigt längre. Jag spelar en roll för er, för att ni inte ska förstå hur dåligt jag mår. Jag vill inte att ni ska känna skuld. Jag vill inte att ni ska dra er undan för att ni inte förstår hur det är för mig. Hur jag lider. Jag vill ha er hos mig, ni får inte lämna mig för ensam är jag ingenting. Jag är så svag och det gör så ont varje gång jag faller. Varje gång jag straffar mig själv gör det så ont. Jag har insett att jag aldrig kommer att bli vacker och det gör väldigt ont. Men jag klarar allt, bara inte ni straffar mig också..