Tröst

Jag sitter inne på min säng och frossar, stoppar i mig allt jag kan hitta. Mer, mer. Sen skruvar jag upp ljudet på stereon och går in på toaletten. Fingrarna långt ner i halsen. Allt ska upp. Precis allt. Lyssnar försiktigt om någon har hört. Vill inte mötas av konstiga blickar när jag kommer ut. Jag tvingar min kropp att släppa ifrån sig godsakerna jag precis har lockat den med. Mitt beteende är vedervärdigt, folk tycker att jag är äcklig, det har jag fått höra till leda. Jag vet vad alla tycker och tänker, men jag behöver inte höra det. Jag behöver ert stöd. Håll mig i handen och krama mig när jag gråter. Lyssna när jag behöver prata, ljug inte och säg att jag är fin. Hjälp mig - ensam klarar jag aldrig kampen mot maten. Snälla bara håll om mig. I natt behöver jag dig mer än någonsin.