Miacastle

Varför tackar jag och tar en bit smörgåstårta hos mormor? Varför bakar jag den där jävla kakan? Varför äter jag det satans chokladet som ligger i kylen? Jag vet ju hur det blir, att jag gråtande springer in på toaletten och stoppar fingrarna i halsen. Det är det enda sättet jag kan hantera mat på. Varför kan jag inte bara hålla mig till det flytande som jag vet att jag kan låta mig själv få behålla? Varför måste jag trotsa allt och trycka i mig en massa skit som jag mår dåligt över sen? Jag måste bli mer diciplinerad. Ingen mat får komma över mina läppar. Jag måste förbjuda mig själv allt som tuggas annars kommer jag aldrig att bli frisk. Jag blir bara fetare och fetare, jag står knappt ut med min spegelbild längre. Jag hatar det här livet och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det.

Jag hittar inte ut ur bulimiborgen. Jag är fast, en fånge som Rapunzel fast utan långt hår att kasta ner och utan en prins som kommit för att rädda mig. Här i borgen kommer jag att skta, sakta bli så fet att jag sprängs och i min dödsruna kommer det att stå att hatkärleken till maten tog mitt liv. Jag hatar det.